Mio min Mio

Jag har alltid tyckt att Astrid Lindgrens böcker och filmatiseringarna av dem inte riktigt har passat mig. När man var liten kanske man inte lade märke till den ålderdomliga och obekväma aura som hennes berättelser utstrålar. Jag menar inte att Astrid Lindgren var en dålig författare för det var hon verkligen inte, det är mer miljöerna som stundtals känns lite för medeltida.

En berättelse sticker däremot ut helt och som fångade mig och gör det fortfarande med sin äventyrliga historia om gyllene äpplen, osynlighetsmantlar (flera år före dig och dina böcker, JK Rowling), om en man med ett hjärta av sten och framförallt om två vänners starka lojalitet mot varandra. Jag pratar såklart om "Mio min Mio", en berättelse så fulländad och magnifik att man knappt kan tro det. Där har vi ren magi, en berättelse med en massa härliga och läskiga inslag!

Ni som inte har läst boken eller sett filmatiseringen av den (Christopher Lee spelar den onde Riddar Kato, hur coolt som helst!) borde göra detta nu!